Njuter av att använda min biologiska höft, om än ångern sätter in strax efteråt, då Värken ibland tar vid. Noterat att jag tänker på följande:
- Har högklackade stövlar och skor.
- Leker gärna med kidsen på golvet och tycker det är helt ok att bygga legohus sittande på knä, med korslagda ben, what have you.
- Kryper med gläde in i 3-åringens sovkoja (den lär jag inte se insidan av på bra länge - sorg!)
- Sitter med benen i kors i precis alla möten
- Springer hals över huvud till publikt transportmedel efter jobbet - den vanan blir svår att lägga av med. Av kollegerna känd som Blixten Mc Queen när jag tar sats 4 minuter innan avgång...
Opererade mig för 1 år och 3 månader sedan. Jag
SvaraRadera- målade golvlister 4 månader efter operationen
- har klackar när jag har lust (höften hindrar inte det, men jag har under tiden jag hade ont lärt mig uppskatta bekväma skor)
- sitter på golvet, gärna i skräddarställning
- tältade sju månader efter operationen
- sitter med benen i kors på varenda möte
- har just börjat kunna springa till tåget!
Att byta höft är verkligen jättejobbigt, men det behöver uppenbarligen inte betyda att man blir handikappad.
Det där ordnar sig. Alltihop. Lycka till!
Tjoho och tack för de orden, Opree, de satt som en smäck! :) Antar att det är ovetskapen om hur det kommer att vara som sätter igång de där tankarna, men det var superskönt att höra hur du har kommit tillbaka så starkt så snabbt. Och jag från din blogg förstått att du arbetat målmedvetet för att vinna mark med din nya höft. Det ska jag också göra!
SvaraRadera