Var igår på informationsträffen på Sjukhuset, som jag lite bävat inför. Bilden innan mötet: Jag skulle vara den enda patienten under 70, sjukgymnasten lika menlös som arbetsterapeuten jag träffat. Men icke - det var en riktigt inspirerande pryl där jag iofs var yngst, men annars var vi nog jämnt fördelade kring 40, 50, 60 och ja, 70. Bra och redig sjukgymnast där vi hade en bra dialog och äntligen fick ställa de där praktiska frågorna som säkert löser sig när höftledsoperationen väl är gjord, men som ställer till en del huvudbry innan.
Gillar dessa rutinerade och yrkeskunniga personer som förmådde sänka ett lugn över rehabiliteringen och, tänker jag såhär efteråt, bidrog till att jag sänkte prestationstankarna kring den. Tog med mig, och tolkade in, att det visst är så att rätt rörelser, sjukgymnastik osv är viktiga för att komma tillbaka. Men minst lika viktigt är att kroppen behöver tid att läka och det är ogjort att stressa fram läkning genom att pusha sig för hårt. Det kan nog många med mig behöva få till sig direkt från hästens mun.
Likaså gjorde patientmötena gott - att få ansikten och lufta lite tankar med andra höftisar, som jag dessutom kommer att träffa efter operationen. Heja Sjukvården - ibland funkar det så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar