Har fullt fokus på läkning för tillfället, det är ett projekt som bitit sig fast hårt och upptar nästan all min tankekraft. I linje med min personlighet så jag är inte rädd för det något maniska i detta projekt, men just nu är jag ett rehab-ego! :) Till och med är det så att barnen följt med mormor och morfar upp till Norrlandsskogarna en hel vecka så jag har bara mig själv att tänka på. Bästa presenten mor kunde ge mig, samtidigt som jag höll på att utveckla en partiell härdsmälta under de 5 dagar hon var här och skulle se efter mig, haha. Kan inte leva med kära mor, och absolut inte utan...
Nåväl, en lärorik övning jag nu fått från Gudmor Sjukgymnasten är att med hjälp av att observera mig själv i en helkroppsspegel jämföra min upplevda kropp med det jag mer objektivt ser i spegeln.
Jag blundar och ställer mig med jämvikt mellan benen och känner efter så att de är raka. Så långt allt gott. Sedan öppnar jag ögonen och ser att jag inte alls står likadant med op-benet och friskbenet. Op-benet är rejält böjt i knäet, höftbenet är synbart lägre än friskbenet, och jag lutar/vilar även på friskbenet. Den här ovanan har jag med mig sedan lääänge med ondbenet, är jag medveten om. När jag rätar upp op-benet stramar det och gör ont på insidan lår, och i rumpmuskeln. Jag är skev! Jämvikt och liksidighet lägger jag nu till som mål med träning och rehabilitering!
Samma sak gäller när jag ställer mig och tittar från sidan, med op-benet mot spegeln. Knäet är böjt och när jag rätar upp det ser det normalt ut i spegeln, men känns otroligt obekvämt.
Nyttig övning, som ger indikation på vad som behöver skruvas på.
(Dessutom kan jag konstatera att min muskelkostym ser väldigt lustig ut. Jag har exempelvis olika stora muskler på vänster och höger sida generellt sett, och olika längd på underbenen upp mot knäet. Men som inte kan korrigeras gillar jag som det är. Och är själaglad för att jag nu har en höft utan kronisk vansinnessmärta! :)
Visst är det intressant att konstatera hur mycket kroppen präglats av den tidigare smärtan, och hur mycket som sitter kvar i både hjärna och muskler. Jag jobbar också mycket med att hitta jämvikt, men kommer ständigt på mig själv att falla tillbaka i gamla mönster och hänga med all tyngd på den friska höften. Ett beteende som var befogat som överlevnadsstrategi för att överhuvudtaget kunna stå någon längre tid med en ständigt smärtande höft, men som nu måste tränas bort! Jag försöker ta alla tillfällen till att känna in balans och jämvikt och brukar också använda mig av spegeln, dock har jag inte testat övningen du beskriver, så det ska jag prova!
SvaraRaderaSkönt att du har hittat en bra lösning för att få möjlighet att fullt ut vara rehab-ego!