7 dagar postop börjar jag ha aningens "referensvärden" att mäta framtegen mot. Dag 1 kunde jag inte styra, lyfta eller på något sätt kontrollera benklumpen med nya protesen och idag kan jag lyfta benet upp i sängen utan att hjälpa till, jag kan ligga i sängen med benen uppdragna och op-benet lyder mig, jag kan lyfta knäet en bra bit över marken. Något har hänt längs vägen och framstegen är pyttesmå men jag uppmärksammar dem! Tror det är viktigt att summera läget så att det finns något att gå tillbaka till de dagar det känns som att inget händer. För de kommer, är jag säker om.
Fortsätter med mina små spänna-musklerna-övningar som jag inte länger tycker är futtiga. Det efter att jag pratat med min kära Gudmor, som är sjukgymnast, om detta. Hon har på sitt milda och odramatiska sätt övertygat mig om att dessa små medvetna rörelser är helt livsnödvändiga för att bygga upp en stark kropp igen, och att jag ska ta ordern om vila på allvar. Jag lyder Gudmor - hon är en klippa!
Idag har jag också varit vaken och pigg mycket mer. En del av det hänger förmodligen på att blodvärdena stigit, för även om jag inte har mätt dem så tror jag att insatserna gett utdelning. Sjukhuset ville att jag skulle få blodvärdet uppmätt och jag ringde vårdcentralen för att få det gjort samtidigt som de tar agrafferna nästa vecka, men nehej då de vill ha en remiss från en läkare för att göra det. Jag blir helt matt på stelbentheten, och vårdavdelningen på Sjukhuset förenade sig med mig i en suck över detta - det ska tydligen inte behövas en remiss utan det ska husläkaren bara kunna säga ok till...
Heja kloka Gudmor, även jag tar till mig av hennes ord! Jag har lagt till "rumplyft" som du tipsade om, och försöker se övningarna som ett utmanande träningsprogram. Funderar också på att utnyttja motivationen som finns till att träna lite armar och axlar, men vi får väl se hur långt motivationen räcker.. Ha en bra dag!
SvaraRadera