Spegel, spegel på väggen där

Har fullt fokus på läkning för tillfället, det är ett projekt som bitit sig fast hårt och upptar nästan all min tankekraft. I linje med min personlighet så jag är inte rädd för det något maniska i detta projekt, men just nu är jag ett rehab-ego! :) Till och med är det så att barnen följt med mormor och morfar upp till Norrlandsskogarna en hel vecka så jag har bara mig själv att tänka på. Bästa presenten mor kunde ge mig, samtidigt som jag höll på att utveckla en partiell härdsmälta under de 5 dagar hon var här och skulle se efter mig, haha. Kan inte leva med kära mor, och absolut inte utan...

Nåväl, en lärorik övning jag nu fått från Gudmor Sjukgymnasten är att med hjälp av att observera mig själv i en helkroppsspegel jämföra min upplevda kropp med det jag mer objektivt ser i spegeln.

Jag blundar och ställer mig med jämvikt mellan benen och känner efter så att de är raka. Så långt allt gott. Sedan öppnar jag ögonen och ser att jag inte alls står likadant med op-benet och friskbenet. Op-benet är rejält böjt i knäet, höftbenet är synbart lägre än friskbenet, och jag lutar/vilar även på friskbenet. Den här ovanan har jag med mig sedan lääänge med ondbenet, är jag medveten om. När jag rätar upp op-benet stramar det och gör ont på insidan lår, och i rumpmuskeln. Jag är skev! Jämvikt och liksidighet lägger jag nu till som mål med träning och rehabilitering!

Samma sak gäller när jag ställer mig och tittar från sidan, med op-benet mot spegeln. Knäet är böjt och när jag rätar upp det ser det normalt ut i spegeln, men känns otroligt obekvämt.

Nyttig övning, som ger indikation på vad som behöver skruvas på.

(Dessutom kan jag konstatera att min muskelkostym ser väldigt lustig ut. Jag har exempelvis olika stora muskler på vänster och höger sida generellt sett, och olika längd på underbenen upp mot knäet. Men som inte kan korrigeras gillar jag som det är. Och är själaglad för att jag nu har en höft utan kronisk vansinnessmärta! :)

Små små steg mot rörlighet och styrka

7 dagar postop börjar jag ha aningens "referensvärden" att mäta framtegen mot. Dag 1 kunde jag inte styra, lyfta eller på något sätt kontrollera benklumpen med nya protesen och idag kan jag lyfta benet upp i sängen utan att hjälpa till, jag kan ligga i sängen med benen uppdragna och op-benet lyder mig, jag kan lyfta knäet en bra bit över marken. Något har hänt längs vägen och framstegen är pyttesmå men jag uppmärksammar dem! Tror det är viktigt att summera läget så att det finns något att gå tillbaka till de dagar det känns som att inget händer. För de kommer, är jag säker om.

Fortsätter med mina små spänna-musklerna-övningar som jag inte länger tycker är futtiga. Det efter att jag pratat med min kära Gudmor, som är sjukgymnast, om detta. Hon har på sitt milda och odramatiska sätt övertygat mig om att dessa små medvetna rörelser är helt livsnödvändiga för att bygga upp en stark kropp igen, och att jag ska ta ordern om vila på allvar. Jag lyder Gudmor - hon är en klippa!

Idag har jag också varit vaken och pigg mycket mer. En del av det hänger förmodligen på att blodvärdena stigit, för även om jag inte har mätt dem så tror jag att insatserna gett utdelning. Sjukhuset ville att jag skulle få blodvärdet uppmätt och jag ringde vårdcentralen för att få det gjort samtidigt som de tar agrafferna nästa vecka, men nehej då de vill ha en remiss från en läkare för att göra det. Jag blir helt matt på stelbentheten, och vårdavdelningen på Sjukhuset förenade sig med mig i en suck över detta - det ska tydligen inte behövas en remiss utan det ska husläkaren bara kunna säga ok till...